Farliga ämnen

Syntetiska farliga ämnen som t.ex. ftalater och perfluorerade ämnen förekommer inte naturligt och blir därför föroreningar när de släpps ut i miljön. De farliga ämnena når ofta vattenmiljön via avloppsreningsverk (ARV), som inte är byggda för att rena bort farliga ämnen.

Förutom utsläpp från fabriker och företag som producerar eller använder farliga ämnen, kan ämnena komma till avloppsreningsverken från den dagliga användningen av konsumentprodukter t.ex. PVC, teflonpannor, skidvallor/skidvaxer och flamskyddsmedel i elektrisk utrustning.

I Waterchain-projektet har vi fokuserat på fyra grupper med farliga ämnen som beskrivs i detalj nedan. På EU-nivå har dessa ämnen bedömts utgöra ett allvarligt hot:

Perfluorerade ämnen (PFOA och PFOS) finns på listan i EU-direktivet med gemensamma gränsvärden, Environmental Quality Standards (EQS) Directive 39/2013/EU och ämnena är utpekade som prioriterade ämnen i Baltic Sea Action Plan.
Läkemedelsrester finns upptagna på EUs bevakningningslista enligt EQS Direktivet 39/2013/EU.
Ftalaten (DEHP) som används som mjukgörare för att göra PVC plast mjuk, flexibel och svårare att bryta sönder, återfinns i listan enligt EQS direktivet 39/2013/EU.
23 bekämpningsmedel är upptagna på listan i EQS direktivet 39/2013/EU, som totalt innehåller 45 ämnen.

EU-direktivet med gemensamma gränsvärden eller miljökvalitetsnormer, Environmental Quality Standards (EQS) Directive 39/2013/EU
Prioriterade ämnen i Baltic Sea Action Plan (BSAP)

Perfluorerade ämnen

Perfluorerade ämnen (PFC) finns i non-stick kastruller och pannor, tyg, fläckskydd på möbeltyger och mattor, matförpackningsmaterial, brandsläckningsskum, flyg och bilar, byggmaterial och i elektronik. De två viktigaste undergrupperna av perfluorerade ämnen är perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA).

Perfluorerade ämnen kan frigöras till miljön när produkter tillverkas, används eller kasseras. Ämnena är mycket stabila och klassas därför som persistenta organiska föroreningar.

Människor är huvudsakligen exponerade för små mängder perfluorerade ämnen i livsmedel, dricksvatten och via överföring från konsumentprodukter som innehåller dessa ämnen (t.ex. livsmedelsförpackningar och kläder). I industrialiserade länder har perfluorerade ämnen hittats i nästan alla medborgares blod. Hälsoeffekter i form av t.ex. ändrade hormonkoncentrationer, cancer och försenad fysisk utveckling har rapporterats.

Ta reda på hur du kan skydda dig själv och miljön från effekterna av perfluorerade ämnen..

Läkemedel

En ökad global produktion och konsumtion av läkemedel har ökat belastningen av läkemedelsrester på miljön. Läkemedelsrester når miljön via avloppsreningsverk, sjukhus och anläggningar för djuruppfödning. Produktionsanläggningar för läkemedel med bristande rening av processavloppsvatten är också en risk och utgör en spridningsväg för läkemedelsrester.

De aktiva komponenterna i olika typer av mediciner har detekterats i sjöar, floder, havet och i grundvatten. Skadliga effekter inkluderar störningar hos vattenlevande organismer när det gäller reproduktion, tillväxt och beteeende. Bara begränsad kunskap finns om hur exponering av låga läkemedelskoncentrationer under lång tid påverkar djur och människor. Data saknas huvudsakligen pga höga kostnader och komplexitet i sådana exponeringsstudier.

Speciell uppmärksamhet bör riktas mot följande aktiva ämnen: metformin, hormoner i preventivmedel, ibuprofen och diklofenak.

Utforska hur du kan skydda dig själv och miljön från effekterna av läkemedelsrester.

Plaster

Varje år tillförs oceanerna 8 miljoner ton plast, vilken successivt bryts ned till små plastpartiklar och bildar mikroplaster vilka kan komma in i ekosystemens näringsväv. Förutom från plastskräp kan mikroplaster härröra från vägtrafik, textilier, industri och kosmetika.

De flesta plaster innehåller tillsatsämnen: fyllmedel (fillers), mjukgörare och färgpigment som alla läcker till miljön. I vatten kan mikroplaster fungera som en bärare av föroreningar som adsorberas på partiklarnas yta. Omfattningen av adsorptionen på mikroplaster diskuteras dock i forskarvärlden.

Antalet djur som dödats av svald plast eller dött efter att ha fastnat i plastrep och annat skräp har ökat. Människor kan exponeras för kemikalier i plast genom att äta plastförpackad mat eller genom att äta fisk och skaldjur som förorenats med mikroplaster.

FTALATER
Används för att göra plaster mjuka, flexibla och svårare att bryta sönder. Återfinns i vinylgolv, kläder, kabelhöljen, duschdraperier, tvålar, schampon och nagellack. Studier har kopplat ftalater till bröstcancer, fetma, för tidig födsel, störning i intellektuell utveckling, allergier, diabetes och hormonstörningar.

BISFENOL A
Används i vattenflaskor, kvitton och i innerskiktet i konservburkar. Studier kopplade till fetma, rubbning i sköldkörteln, ökad cancerrisk och astma. Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) uttryckte 2017 en mycket stor oro för bisfenol A och dess hormonstörande egenskaper.

Utforska hur du kan skydda dig själv och miljön från effekterna av plaster.

Bekämpningsmedel

Bekämpningsmedel är kemikalier som används för att bekämpa ogräs, insekter, sampsjukdomar och gnagare. Kemiska bekämpningsmedel innehåller aktiv substans, bärarämnen och i många fall tillsatsämnen som förstärker effekten av bekämpningsmedlet.

Varje år används runt 2 miljoner ton bekämpningsmedel i världen. Mest konsumeras i Europa följt av USA.

DEN ALLMÄNNA TRENDEN ÄR EN ÖKAD ANVÄNDNING AV BEKÄMPNINGSMEDEL BÅDE I JORDBRUK OCH HEMTRÄDGÅRDAR.

Bekämpningsmedel kan försämra jordbrukarnas hälsa och förorena livsmedel och jord. Kemikalierna ackumuleras i organismer inklusive människor. Förbjudna bekämpningsmedel kan vara beständiga i miljön under lång tid (t.ex. DDT och trifluralin). Studier har visat på ett möjligt samband mellan exponering för bekämpningsmedel och störningar eller kollaps av bisamhällen.

Utforska hur du kan skydda dig själv och miljön från effekterna av bekämpningsmedel..